Lägger ut en bild på min aboslut bästaste, mest underbara ponny jag har någonsin haft i hela mitt liv. Aldrig älskat en häst med än henne. Hon var alldeles speciell, men nu är hon såld till Umeå. Vi två gick verkligen från zero till hero. Köpte henne från ridskolan för jag ville ha en lugn snäll häst eftersom att jag hade varit med om en olycka så jag hade blivit rädd. Så vi skulle ha en snäll ponny. Det var kärlek från första ögonkastet.

Vi fick hem henne och det första hon gjorde var att seriebocka över hela ridplanen, det hjälpte inte alls. Så det tog nog 1 år innan jag ens vågade rida riktigt. Det var inte det lättaste att omskola henne kan jag berätta. Hon stegrade så fort så bad henne om något, hon kastade sig åt olika håll, sparkade för skänklar och var rikigt tuff.

Men efter mycket slit och hårt jobb så fick jag den största gåvan någonsin. Jag vann hennes hjärta och vi var osärbara. Vi verkligen avgudade varandra och vi var ETT. Vi tog vinster i alla klasser, från pleasure till reining. Hon gjorde allt, vi gjorde allt för varandra. Vi tävlade SM med silvermedalj och hon var verkligen underbar.

Dagen hon åkte var den värsta i hela mitt liv, jag har aldrig grinat så länge eller så mycket som jag gjorde då. När jag stod i transporten och skulle säga hejdå så la hon sitt huvud på min axel och frustade. Som om att hon ska att det var okej. Usch vad jag saknar henne <3